Förlossningen startas egentligen redan två veckor innan värkarbetet startar genom att olika hormoner utsöndras. Detta är inget man ser tecken på utan det är först i samband med att förlossningen är väldigt nära som honan gärna ligger kvar i boet samt vankar lite oroligt fram och tillbaka. Hon bäddar extra frenetiskt.

Öppningsstadiet
Hon lägger sig till slut och börjar att spinna intensivt. Efter en stund brukar svaga värkar visa sig. Hon andas ofta lite fortare. Detta är de första öppningsvärkarna.
Öppningsvärkar kan pågå upp till 24 timmar men många gånger ser man inte de första värkarna som startats. En klar röd vätska brukar komma från livmodern när livmoderhalsen öppnats. Fostren ligger kvar i sin blåsa som är sluten. Fostersäcken innehåller vätska.
Ofta halvsätter sig honan under värkarbetet. När kattungen kommer ner i bäckenhålan blir ofta värkarna extra kraftiga och honan kan jämra sig lite.
Man kan gärna hjälpa kattmamman genom att massera magen med långsamma utdragna rörelser. Detta kan man fortsätta med under hela förlossningen.

Utdrivningsstadiet
Värkarna är nu mer intensiva och kommer i 2-minutersintervaller. Första kattungen kommer vanligtvis efter cirka 30 - 60 minuter. Den första kattungen tar oftast längst tid på sig. Mellan varje kattunge kan man räkna ungefär 45 - 60 minuter. Utdrivningsstadiet kan pågå i 2 - 24 timmar.

Placentor
De brukar vanligtvis komma direkt eller cirka 15 minuter efter att kattungen är född.

En del katter föder sina kattungar på mellan 1 - 2 timmar och andra kan ta flera dagar på sig. En del honor tar också extra vilpaus mellan kattungarna.

En kattunge kommer ut

När kattungen föds kan vilken del  som helst först komma ut först (fram eller bak). Inget är onormalt. Enligt min erfarenhet tar det bara lite längre tid när bakdelen kommer först. Kattungen är täckt med en genomskinlig fosterhinna. Navelsträngen sitter fast i moderkakan som troligtvis inte kommit ut ännu. Mamman börjar omedelbart slicka på fosterhinnan för att på så sätt ta bort den. Moderkakan brukar glida ut i detta skede. Dra inte i navelsträngen eftersom den oftast brister och skapar en del oro eftersom det kan bli ganska kladdigt då.  Mamman brukar nu bita av navelsträngen och äta upp moderkakan, ofta är hon ganska intensiv och det kan ibland se lite hetsigt ut men detta är nyttigt för henne. Den lilla kattungen brukar ganska omgående söka sig till spenarna då de utsöndrar mjölkdoft. Mamman fortsätter som regel att tvätta kattungen och den torkar så saktliga. Ibland får man hjälpa till att gnugga den torr med en handduk eller dylikt. Tänk på att ungen kallnar fort när den är blöt. De första veckorna reglerar de sin kroppstemperatur ganska dåligt varför det är viktigt att de bor i en varm miljö.
Moderkakan

Om denna inte kommer ut på en gång så måste man kanske hjälpa till att klippa av navelsträngen. Klipp med den sterila saxen ca. 3 - 5 cm från ungens mage. Ha ändå lite kontroll på att du får ut lika många moderkakor som ungar. Ibland kan det dröja till dagen efter innan alla är ute. Ibland missar man dem också. Förut så sa man att detta inte var bra och att man skulle åka in till veterinären men idag är man lite mer moderat och väntar. Skulle olyckan vara framme och det inte kommer ut någon så håller man ordentlig kontroll på mamman så att hon inte får feber eller ser hängig ut då det kan vara dags för ett veterinärbesök.

Är allt klart?

När sista kattungen föds så brukar man se att kattmamman slappna av och lägger sig till rätta. Hon ser rejält stolt ut. Jag brukar ge en äggula som innehåller mycket näring. Dock utan dextropur eller dylikt som en del föreslår då detta kan påverka eventuella efterblödningar negativt. 

Vad är det för problem som kan uppstå i samband med dräktigheten?

Problem är aldrig bra men ofta kan man mota dem genom att vara uppmärksam på honan under dräktighetstiden och därefter. Kontakta alltid veterinär om:

Blödningar under dräktigheten

Blödningar från vagina är inte normalt under dräktighetstiden och innebär ofta att något foster dött eller att en abortering är på gång. Veterinär ska omgående kontaktas. Många gånger kan man i detta läge rädda resterande kattungar.
Blödningar från vagina är inte bra och veterinär bör kontaktas. Observera mängden och färgen. Detta brukar veterinären fråga efter.

Blödningar efter dräktigheten
Livmodern drar ihop sig efter förlossningen och upp till tre veckor kan hon ha flytningar som normalt är färgade från röda till svarta. Flytningarna kan tyda på problem om det börjar att lukta illa, förändring i färg sker till gul/grå/grön samt feber uppstår.

Krystvärkar
När krystvärkarna plötsligt upphör, kraftiga krystvärkar som håller på mer än 2 timmar utan att någon unge föds, svaga och oregelbundna värkar som kommer mer sällan så kontakta alltid veterinär.

En kattunge sitter fast
Om kattungen sitter fast en längre stund eller om t.ex. svanstippen åker ut och in så kan man försiktigt vända på honan och mycket försiktigt "skaka" tillbaka ungen.

Vad kan vara onormalt med en nyfödd kattunge?

Förtidigt född unge:
- har ofta en onormalt svag färg, mao väldigt blå/lila rosa
- apatisk, slö. vill inte tutta själv på mamman
- slapp muskulatur, dåligt utvecklat underhudsfettlager (känns lite seg)
- känslig för infektioner
Om inget speciellt händer så brukar dessa ungar efter några veckor få en ganska normal utveckling.

Lågviktig unge:
- normal färg, grå/vit blek
- låg vikt, kanske bara i förhållande till syskon
- kämpar en hel del för att få tillgång till maten
- växer fint om mamman har mjölk
Dessa ungars framtid är god. De tar som regel i kapp syskonen när de börjar att äta vanlig mat.

Förlossningsskadad unge:
- död unge som ser helt normal ut, kan bero på kvävning eller inre blödning
- mycket slö
- överdrivet aktiv, med krampaktiga rörelser, ryckningar, oroliga
- andnöd, de kippar ofta efter luft
- hittar inte "rätt" till mammas spenar
Utgången för de sistnämnda barnen beror på skadans art, vilken vård man kan ge etc.