Grundläggande färgnedärvsningslära

Anlagen styr hur de olika proteinerna ska tillverkas, och därmed hur katten ska se ut.
En katt ärver alltid hälften av sina anlag från sin mamma och andra hälften från sin pappa. De har därmed dubbletter av alla de olika arvsanlagen. Men vad är det som avgör vilket av anlagen som ska få bestämma vilket protein som ska bildas?
Alla anlag som styr samma egenskap har olika ”styrka” gentemot varandra. Den starka genen kallas dominant, och den svaga kallas recessiv. Om en katt har ärvt ett dominant anlag från ena föräldern och ett recessivt från den andra, så är det alltid det dominanta anlaget som får styra utseendet på katten.
För att det recessiva anlaget ska få styra så krävs det att anlaget ärvs från bägge föräldrar, eftersom det då inte finns något dominant anlag som kan överskugga det recessiva. Om en katt har två likadana anlag säger man att den är homozygot för anlaget. Om den har ett dominant och ett recessivt så säger man att den är heterozygot för anlaget.
De olika färganlag som finns inom ragdollrasen och åstadkommer alla de färger som finns hos ragdoll är: C-serien (himalaya, maskning), D-serien (dilution), B-serien (Choklad), O-serien (Rött och Svart), A-serien (Agouti) och S-serien (Vitfläck).

C-Serien - Maskfärgen

Ragdollen är en maskad ras. Det innebär att de bara får färg på de yttersta delarna av kroppen s k ”points”: ansikte (mask), öron, tassar och ben samt svans.
Detta beror på ett anlag som kallas cs, där s står för siames. Anlaget är recessivt mot normal pigmentering, som betecknas C.
När detta anlag kommer i dubbel upplaga, dvs cscs, så gör det att pigmenten på katten endast utvecklas där det är kallt, dvs ”points”. Katten föds helt vit, eftersom det är varmt i moderns livmoder, och utvecklas färg successivt. Helt utfärgad är inte katten förrän den är ca 3-4 år, och pigmenten kan påverkas av olika faktorer: kyla, hårlag (längre päls ger varmare kropp och därför sämre pigmentering), feber etc.
Det är även detta anlag som gör att ragdollen alltid har blå ögon.

D-serien - Dilution

Dilution är ett anlag som påverkar kattens pigment så att de klumpar ihop sig. Det är recessivt och kallas d. Dess dominanta motsvarighet, som alltså ger normala pigmentkorn, kallas D.
När pigmentkornen klumpar ihop sig så gör det att ljuset bryts annorlunda, och färger ser blekare ut. Dilution betyder ”utspädd” och det är just det var färgen ser ut att vara. Svart pigment bleks till blått (stålgrå) och rött pigment bleks till creme. En sköldpaddsfärgad katt med dubbla anlag för dilution blir då alltså blå och creme istället för svart och röd.

B-serien - Choklad

Choklad är ett annat anlag som också bleker kattens färg, men till skillnad mot dilutionsanlaget så påverkar choklad enbart svart pigment och inte rött. Anlaget för choklad är recessivt och kallas b. Det gör i dubbel upplaga (bb) att pigmentkornen blir platta, och därför ser färger ljusare ut. Svart pigment bleks då till chokladbrunt.
En katt som har dubbla anlag för både dilution och choklad (dd bb) blir lila (ljusgrå med ett rosa skimmer).

O-serien - Rött och sköldpaddsfärgat

Katten har två olika färgpigment: eumelanin (svart) och feomelanin (rött). Det är dessa två pigment som ger alla kattens olika färger och nyanser. En normalt pigmenterad katt har bägge pigmenten i pälsen. Anlaget O, som sitter på könskromosomen X, gör så att svart pigment inte tillverkas, och katten blir röd. Anlaget o ger däremot både svart och rött pigment (men eftersom svart är mörkare än rött så syns inte det röda).
Eftersom anlaget sitter på könskromosomen så gör det att rött nedärvs könsbundet hos katt.
En honkatt har ju två X-kromosomer. Det betyder att en honkatt antingen kan vara OO, Oo eller oo.
En hankatt däremot har ju bara en X-kromosom, och en Y-kromosom. Därför kan en hankatt bara ha antingen O eller o. Dvs de är alltid antingen röda eller svarta.

En honkatt som har både O och o blir sköldpaddsfärgad. Detta beror på att det bara är en X-kromosom i varje cell som får bestämma, och vilken det blir avgörs slumpmässigt. Så ibland är det den med O och ibland den med o. Detta gör att katten får både röda och svarta fält över kroppen, alltså sköldpaddsfärg.

A-serien - Agouti (tabby)

Agouti, dvs mönstrad, är kattens viltfärg. Anlaget för agouti är dominant. Det är den ursprungliga färgen hos katt, och den karaktäriseras av att hårstråna blir tickade, dvs randade i flera olika band. De får också typiska tecken: ljusa linjer runt ögon, ljusa morrhårskuddar, mörk kant runt tegelfärgad nos, ”M” i pannan. Det finns olika agoutimönster, tabby, tigré, spotted och tickat. Dessa mönster styrs av en annan serie som kallas T. Hos ragdoll, som ju är en maskad ras, kan man dock sällan se vilket mönster katten har, bara ATT den har mönster. Därför säger man bara att katten är agoutimaskad. I dagligt tal säger man dock tabbymaskad, eftersom tabby på engelska är samlingsnamn för alla agoutimönster.

S-serien - Vitfläck

S är ett dominant anlag som ger vita fläckar hos katten. De flesta genetiker anser att det bara finns ett vitfläcksanlag, och att utbredningen av det vita styrs av polygener (flera olika samverkande anlag).
Inom ragdollaveln tillämpas dock ofta en teori som framlagts av genetikern Dr. Richardson. Den går ut på att det finns två olika anlag som ger vitfläck hos ragdoll: Sp och Sb. Sp ger i enkel uppsättning (Sps) bicolorteckningen, och i dubbel uppsättning (SpSp) vanteckningen (high white). Sb ger i enkel uppsättning (Sbs) mittedteckningen, och i dubbel uppsättning (SbSb) high mitted, som ser precis ut som en bicolor. En katt som har bägge anlagen (SpSb) blir sk mid high white, som oftast ser ut som en bicolor, men ibland med mer vitt.
Denna teori används för att förutsäga utfall vid parning mellan bicolor, mitted och colorpoint. Oftast stämmer den, men det händer att man får utfall som inte skulle ha kunnat bli om teorin har stämt, varför man inte kan säga att den är helt sann.

Källa: Ragdollklubben